byebye black bird.

Jag har så snuskigt fina vänner.

Och tacksamheten är inte nådig.

Helgen i göteborg lever jag länge på.

Panikpeppen.

Om ca en och en halv månad.

Sitter jag på ett tiotimmarsflyg.

Har antagligen grav dödsångest.

Tror vi ska störta.

Ner i havet.

Drunkna bland hajar.

Och dö.

Men landar sen i indien för ännu mera panikångest.

Tror ormarna ska bita mig.

Råttorna äta upp mig.

Tusenfotingarna döda mig.

Och sen bara ha det så grymt jävla fint.

hejhej.

OFFERKOFTAN HEJHEJ, OFFERKOFTAN!

NEJE.

"Being a total mess right now."

tack.

Lättanden är total och DU ÄR BÄST.

Världens bästa.

TACK.

Tack och farväl.

Har glömt att fira att två års knaprande nu är över.

Och allt är i sin ordning.

Tack och farväl!

"en för mamma
en för pappa
tänkte hon medans hon sakta
men säkert
förde dem till munnen
först det ena
sen det andra
lyckopillret
i samma takt som hon andades
in
och fyllde lungorna ut
med vintern som hon själv vandrade i
så som ett lyckoklöver
fyller ut en kossas fyra magar
med ett blad i varje
så som 50 miligram per dag
fyller ut tomrummet
i mig"

vrid och vänd.

Fuck sentimentaliteten.

Sluta grina.

Börja flina.

Imorgon får bli en början.

Inte (ännu) ett slut.

Machines have less problems.

Natten är min vän.

Men den gör ensamheten mer påtaglig.

En vän.

Som får mig att känna mig mer ensam tillsammans med den.

Än utan den.

Försöker slänga saknaden i väggen.

Men den studsar likförbannat bara tillbaka.

Ännu hårdare än innan.

Minnerna tar död på mig.

Det är påfrestande. 

Och likaså att väcka liv i sig själv igen.

Gång på gång.

Människan.

Så onödigt komplicireade ibland.

scratch and scream.

ledsen att jag bara dissade dig sådär.

att jag inte spottade dig i ansiktet istället.

jag är ledsen att jag inte var värre.

bara dissa dig sådär.

jag är ledsen.

att jag inte drog dig i håret.

rev dig.

slog dig.

istället.

du klev på mig.

K.

Minns.

Mest hela tiden.

Saknar dig.

Typ jämt.

Bombay.

Locken visar vägen..

Thnakyouverrimusch.

Tro det eller ej.

Men denna bilden ger mig hopp för mänskligheten.

Du och han.

Och Gunnar i famen.

När revulotionen är på gång.

Är ni alla med mig.

Med oss.

sparka iväg dig.

Inte på rätt spår idag.

Helt fel.

Ingen jävla ro.

Bara massa oro.

Fan.

Jag har en sten i skon, som ömmar utav fan. 
Jag kan inte andas när jag går genom stan, 
det är en satans jobbig sketen allergi, jag vill 
slå ner alla som jag går förbi!

Jag hatar dej, jag hatar folk! 
Jag hatar dej, jag hatar folk! 
Jag hatar dej, jag hatar folk! 
jag hatar dej, jag hatar folk!

Drar alla över en kam, helt utan undantag 
Mitt hat växer sig större, är helt anti-social. 
Jag hatar folk på bussen, ja alla ska ha stryk 
Jag hatar feta jävlar och folk som går på gym!

Jag hatar dej, jag hatar folk! 
Jag hatar dej, jag hatar folk! 
Jag hatar dej, jag hatar folk! 
jag hatar dej, jag hatar folk!

Hela vår värld är vacker, våra sjöar och vår skog. 
Blommorna och djuren, månen och vår sol 
Men en dag så gick det fel, för "vår herre skaparen" 
En art gick på två ben, gick runt och slaktade!

Hatar pensionärer alla gamla luktar skit. 
om jag själv blir gammal så ska jag ta mitt liv. 
Jag själv gör allting rätt, nästan allt jag gör är bra. 
Ja jag avundas alla som med mej får dras!

Jag hatar dej, jag hatar folk! 
Jag hatar dej, jag hatar folk! 
Jag hatar dej, jag hatar folk! 
jag hatar dej, jag hatar folk!

Read more: http://artists.letssingit.com/gatans-lag-lyrics-hata-folk-5xplnlv#ixzz1cT17oltq
LetsSingIt - Your favorite Music Community