varför blir en så besatt i sånt en ser upp till. hej hej mindervärdeskomplex och allmän skräckpanik. anpassningen flödar och en tappar bort sig själv. hallå hjälp. vill inte gilla den. för det tar bara. utan att ge tillbaka. och inget blir som velat. alltid samma mönster. en labyrint och en går samma väg om och om igen och slutar alltid i en återvändsgränd. tillbaks till ruta ett och sedan fortsätter det tydligen så. skärp mig. du blir dysfunktionell varje gång. men vill så gärna hitta dig ju.

ska träffa en. men en annan blockerar mina tankar. det har den ej gjort sig förtjänt av. men den kommer finnas där. så länge som jag ej vet. får la slå slag i saken. jag ska. jag kommer.

du vet att jag är förtjust. så jag hade velat fråga dig vad du tycker jag ska göra åt det. för så här kan jag inte ha det. det är du inte värd. eller är du? förklara för mig. varför blir jag så förtjust i hopplösa för. livet är så jävla opraktiskt så himla ofta. säg till mig. vad gör jag med dig?