varför blir en så besatt i sånt en ser upp till. hej hej mindervärdeskomplex och allmän skräckpanik. anpassningen flödar och en tappar bort sig själv. hallå hjälp. vill inte gilla den. för det tar bara. utan att ge tillbaka. och inget blir som velat. alltid samma mönster. en labyrint och en går samma väg om och om igen och slutar alltid i en återvändsgränd. tillbaks till ruta ett och sedan fortsätter det tydligen så. skärp mig. du blir dysfunktionell varje gång. men vill så gärna hitta dig ju.