Saknet.
Man tycker ju kanske att jag borde skärpa mig.
Att jag borde ha skärpt mig,
Ja, det TYCKER man faktiskt.
Ja, det gör jag.
Men det bara kommer.
Och jag måste kämpa för att hålla tårarna tillbaka.
Men visst har jag skärpt mig.
Det har jag.
Det blir lättare för varje dag som går.
Men sorgen finns fortfarande kvar.
Tomheten.
Men det är en tidsfråga.
Och det är någonting bra.
Att det är det.
Okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar